‎..and I will never think that I'm worthless anymore

I hela mitt liv har jag gått varje dag och frågat mig själv varför? hur? när? var? Jag har frågat mig själv och andra frågor som jag aldrig någonsin kommer få svar på. Jag har alltid trott det bästa om folk i min närhet, alltid blundat för det dåliga. Jag har alltid haft agg mot människor jag inte känner, speciellt tjejer. Jag har hatat dom som hatat mig och jag har älskat dom som älskat mig.
Jag är en kall människa, jag säger hårda ord och är kanske lite för ärlig ibland. Men jag har blivit sån under åren, och jag har blivit värre det senaste året. Jag är fullt medveten om mina spydiga och elaka kommentarer jag fäller, ibland gör jag det med flit. Men för mig är det ett skydd, en mur jag byggt upp som ingen längre får komma över. V rev ner min mur precis efter sommar, han nästlade sig in i mitt hjärta. Men under dom här månaderna av tårar,svek och skam så har jag byggt upp det igen, den är hårdare ocg grövre än någonsin och ingen kommer kunna komma så nära att dom kan sparka mig i knäväcket så jag faller igen.
Nu har jag planerat, tänkt, tänkt , tänkt och bestämt. Jag har byggt upp min svarta kalla mur mot idioter så nu ska jag ta mig upp till ytan, samla luft och sen vända på klacken och börja om, jag ska gå min egen väg. Det kan ta 1 dag, 3 veckor eller varför inte ett halvår för mig att ta mig upp på benen och påbörja min vandring, och vägen är lång men jag vet att klarar det, för med den styrkan och energin jag känner att jag har ikväll skulle jag kunna springa upp för mount everest.
Nu tänker jag samla ihop alla roliga och tråkiga minnen med folk jag inte har i mitt liv längre, jag ska lägga det i en väska och kanske öppna den om några år. Jag ska samla på mig nya minnen med mina vänner som finns kvar och dom nya som kommer att komma. Jag ska testa min läppar mot någon annans, jag ska stadigt skaka hand med nya männiksor, jag ska knäppa kort på mina vänner och sätta upp på min vägg, jag ska vakna upp med någon annan vid min sida än du, jag ska inte längre ringa dig, jag ska inte ens se åt ditt håll. Jag ska blicka framåt och möta leenden istället för hat. Jag ska säga att jag älskar någon igen. DET ÄR NU DET VÄNDER!



This is my life.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0